Skip to content 
Barn och tonåringar har inte alltid ord för det de upplever. En del blir tysta och drar sig undan. Andra blir lättirriterade, får ont i magen eller börjar undvika skolan. Förändringar behöver inte betyda psykisk sjukdom, men de kan vara signaler på att något är svårt.
Som vuxen kan du göra skillnad genom att vara uppmärksam, lyssna och hjälpa barnet att få rätt stöd.
Se förändringen, inte bara beteendet
Försök lägga märke till vad som har förändrats över tid. Har sömnen blivit sämre? Har barnet slutat träffa vänner? Finns oro inför skolan, konflikter hemma eller en känsla av att ingenting längre är roligt?
Ställ öppna frågor snarare än att gissa: ”Jag märker att du verkar tröttare än vanligt. Hur har du det?” Det kan krävas många korta samtal innan en ung person vågar berätta.
Lyssna utan att genast rätta till
När ett barn berättar något svårt kan den vuxnes första impuls vara att komma med lösningar. Försök i stället att först visa att du förstår: ”Det låter jobbigt. Tack för att du berättade.”
Barn behöver både omtanke och tydlighet. Lova inte att hålla allvarliga säkerhetsproblem hemliga. Förklara i stället att du vill hjälpa barnet att få stöd.
Var finns hjälpen?
För barn i skolåldern kan elevhälsan vara en viktig första kontakt. Vårdcentral och ungdomsmottagning kan också vara aktuella. Vid mer omfattande psykiska besvär kan barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, behövas. Vilken kontaktväg som gäller varierar mellan regioner.
Du behöver inte själv avgöra hur allvarligt problemet är innan du frågar vården om råd.
Om du är ung och läser detta
Du har rätt att berätta hur du mår och be en vuxen om hjälp. Det kan vara en förälder, skolkurator, lärare eller någon annan du litar på. Om den första personen inte förstår, försök berätta för någon mer.
Vid akut oro
Om någon är i omedelbar fara eller har allvarliga självmordsplaner, ring 112. För råd om vård finns 1177.
Det viktigaste är inte att ha en perfekt förklaring – utan att någon tar signalerna på allvar.
Källor och vidare läsning
Deppig.nu ger allmän information, inte personlig medicinsk rådgivning. Vid långvariga eller allvarliga besvär: kontakta vården eller ring 1177. Vid omedelbar fara för liv: ring 112.
